Flera minnen.

Flera barnfamiljer bodde i vårat hus, de flesta av barnen var killar men det spelade ingen roll för mig, lekte lika gärna med dom. Tommy var yngst, Sam var äldst och Olle lika gammal som jag. Vi fyra hittade alltid på lekar som hörde till de olovliga och spännande.

Att springa i källaren och gömma sig för de vuxna som skulle hämta koks eller ved var så spännande att det pirrade i hela kroppen. Vi skrapade knackade eller tisslade och trodde att vi skulle skrämma dem.

Men för det mesta var det Tommy och jag som blev så rädda att vi började grina, då retades de andra pojkarna med oss eller tyckte att dom skulle skrämma oss i stället. Det hände en gång att Sam och Olle sprang in i en gång som var så mörk att vi inte ville följa med, där stog vi Tommy och jag, väntade men killarna kom inte så vi vände om och började gå mot källartrappan.

Strax innan man kommer fram fanns en gång till som gick åt annat håll, mörk den också (det fanns inte många lampor där nere, källaren var ju bara till för ved o koks) där två skränande figurer plötsligt dök upp. Gissa om vi blev rädda, skräcken satt i hela kroppen mest i magen. Vi skrek hysteriskt medans vi sprang trappan upp mot räddningen. Väl uppe på gården bestämde vi att det måste ha varit Sam o Olle, så vi började tokskratta i stället. Sam och Olle var besvikna när dom såg att vi skrattade, vi talade inte om hur rädda vi egentligen hade blivit.

Konstigt nog var vi med killarna ner i källaren ändå flera gånger.

Men det tar vi en annan gång.

Ha en skön kväll!