Translate

måndag 28 februari 2011

Välj ditt umgänge med omsorg

Människor med mycket negativa tankar omkring sig ger avtryck på omgivningen. Har du många sådana i ditt liv, kan de krossa din självkänsla. Placera dig därför i varma, vänligt sinnade relationer, miljöer och atmosförer så ofta du kan, för en bra självkänslan är oerhört viktig.
Sköt om er!

söndag 27 februari 2011

Plusgrader!

Tänk vår! Å ja i går började dagen helt underbart, tö, uppehåll, ny beställning och snälla barn hör av sig. Jag fick en riktig energikick, gick upp till atelje´n och började leta material till en ny produkt. Men säg den lycka som varar, när jag sent om sider kom ner igen möts jag av TAKDROPP inomhus på verandan, den dj..... isen hade grävt sig in under plåten där den började smälta. Jaha bara skicka upp Patron för att skotta o hacka is. Visst jag älskar våren!
Min nyvunna energi rann i alla fall av mig, tillfälligt hoppas jag.
Hoppas ni får en bra dag i dag.
Inger

tisdag 22 februari 2011

Morfar, fortsättning ..

Mamma får informationen av mormor som ber henne att inte gräla hon också, mormor tyckte att rena förskräckelsen var straff nog. Mamma bad mig komma ner men det vågade jag inte då, hon tjatade inte sa bara " hon kommer när hon blir hungrig" Syrran kom också och skrek att jag skulle komma ner, men nej...!
Det gjorde ont i ett knä och nacken var stel när jag vaknade, det var ju ganska trångt där uppe på hyllan. Nu ville jag bara därifrån, började treva med fötterna efter byrån , men det hade varit lättare att klättra upp, så jag rasade ner i golvet bland skor, stövlar o väskor m.m. Det gjorde ont och det slammrade väldigt mycket. Min kära 6år äldre syster kom genast in och skrek som hon alltid gjorde "är du inte riktigt klok!!!"
Anton åt på praktiken den kvällen, vilken tur för mig.
Ha det bra!

onsdag 16 februari 2011

Morfar, fortsättning...

Plötsligt som från ingenstans står HAN där, högröd i ansiktet i bara tofflorna och skjortärmarna och viftar hotande med båda nävarna. Ett ögonblick kom jag plötsligt att tänka på prinsessan i Tomtar o Troll, där hon lyfts upp på en stor sten och trollen skränar runt henne. Jag blev så rädd att jag tappar käppen ner bakom soptunnan, dit den högröde sträcker sig.
Då bryts förtrollningen och rädslan intar hela min kropp, snabb som en vessla klättrar jag ner för att springa in och gömma mig. Men morfar är snabbare än så, får upp käppen och med den i högsta hugg jagar han efter mig. För att undkomma springer jag runt piskställningen några varv. Ungarna börjar heja på mig, deras rop ger mig stöd i min rädsla, som nästan gör det hela komiskt.
Men jag lyckas till slut komma till porten och slinka in före Anton som flåsar och morrar argt bakom mig.
Vår hall (korridor) var väldigt lång och längst bort fanns en garderob med en stor hylla högst upp. Det stod en gammal byrå innanför dörren som jag klättrade upp på för att inta hyllan, men väl där uppe ramlade en resväska ner med ett brak, framför den mycket uppretade morfar som nu hunnit fram till garderoben. Jag slutade nästan att andas och bara lyssnade spänt. Anton orkade inte mer, men han låter förförligt arg när han går in till sig.
Själv vågade jag inte gå ner utan började gråta där jag satt i mörkret.
Efter evigheters evighet kommer äntligen mamma och min storasyster hem......
fortsättning följer....

tisdag 15 februari 2011

Morfar!

På begäran har jag nu skaffat en blogg till, här ska jag skriva lite om mitt liv nu och då. Livets vedermödor, roliga händelser och annat m.m. Ska börja med ett dråpligt barndomsminne.
Min morfar Anton, var en rättskaffens man och mycket sträng, homeopat och religiös. Han hade sin praktik på andra sidan av en lång korridor i vår lägenhet. Antons käpp hängde på en mässingskrog vid ytterdörren, i slutet av korridoren.
Den hytte han alltid med ute på promenad om det sprang ungar kors och tvärs på trottoaren, han kunde hejda en taxi med den också, peka på träd, berätta dess historia, peta ner skräp i rännstenen var också vanligt. Så morfars käpp var för mig en riktig trollstav.
En gång tog jag den med mig ut på gården till dom andra ungarna, klättrade upp på soptunnorna,som fanns på alla innergårdar på den tiden. Ställde mig där och mässade som prästen brukade göra och höll käppen som en herdestav. Mässade om " låt barnen komma till mig" "tryggare kan ingen vara" osv. Det här var kul, nu fick jag åhörare i fönstren också, vilken lycka! Jag blev modigare och höjde rösten ännu mer. Ungarna stod och klappade i händerna vilket gjorde det ännu roligare. Höjde rösten lite till och sjöng en psalm också. Min höga klara barnröst nådde Antons öron också, denne mycket gudfruktiga man som en gång varit predikant i unga år. Detta var för honom en hädelse, att stå på soptunnorna och leka med Guds heliga skrift m.m.
Fortsättning följer snart.
Inger