Mamma får informationen av mormor som ber henne att inte gräla hon också, mormor tyckte att rena förskräckelsen var straff nog. Mamma bad mig komma ner men det vågade jag inte då, hon tjatade inte sa bara " hon kommer när hon blir hungrig" Syrran kom också och skrek att jag skulle komma ner, men nej...!
Det gjorde ont i ett knä och nacken var stel när jag vaknade, det var ju ganska trångt där uppe på hyllan. Nu ville jag bara därifrån, började treva med fötterna efter byrån , men det hade varit lättare att klättra upp, så jag rasade ner i golvet bland skor, stövlar o väskor m.m. Det gjorde ont och det slammrade väldigt mycket. Min kära 6år äldre syster kom genast in och skrek som hon alltid gjorde "är du inte riktigt klok!!!"
Anton åt på praktiken den kvällen, vilken tur för mig.
Ha det bra!
3 kommentarer:
Vilket härligt barndomsminne....:-)
Det var säker inte roligt då det hände. Men nu har blivit både ett kärt och roligt minne.
Jag hade en koja uppe i ett skåp där jag bodde på Västmannagatan 74Det var min lekstuga, och dit upp tog man sig upp via en stege. Eftersom vi var klasskompisar och ofta lekte var du säkert med där uppe. Hur vi fick plats är ett under med tanke på vad stor jag blivit( i omfång) Där fick även mina stackars gullhamstrar vara med.
Skicka en kommentar