På begäran har jag nu skaffat en blogg till, här ska jag skriva lite om mitt liv nu och då. Livets vedermödor, roliga händelser och annat m.m. Ska börja med ett dråpligt barndomsminne.
Min morfar Anton, var en rättskaffens man och mycket sträng, homeopat och religiös. Han hade sin praktik på andra sidan av en lång korridor i vår lägenhet. Antons käpp hängde på en mässingskrog vid ytterdörren, i slutet av korridoren.
Den hytte han alltid med ute på promenad om det sprang ungar kors och tvärs på trottoaren, han kunde hejda en taxi med den också, peka på träd, berätta dess historia, peta ner skräp i rännstenen var också vanligt. Så morfars käpp var för mig en riktig trollstav.
En gång tog jag den med mig ut på gården till dom andra ungarna, klättrade upp på soptunnorna,som fanns på alla innergårdar på den tiden. Ställde mig där och mässade som prästen brukade göra och höll käppen som en herdestav. Mässade om " låt barnen komma till mig" "tryggare kan ingen vara" osv. Det här var kul, nu fick jag åhörare i fönstren också, vilken lycka! Jag blev modigare och höjde rösten ännu mer. Ungarna stod och klappade i händerna vilket gjorde det ännu roligare. Höjde rösten lite till och sjöng en psalm också. Min höga klara barnröst nådde Antons öron också, denne mycket gudfruktiga man som en gång varit predikant i unga år. Detta var för honom en hädelse, att stå på soptunnorna och leka med Guds heliga skrift m.m.
Fortsättning följer snart.
Inger
1 kommentar:
Kommer ihåg det där med soptunnorna det var ju bland dem vi lekte vi som bodde i stan och hade gårdar. Men det var inte bara soptunnor som roade oss. Det kom gubbar och spelade fiol och dragspel också, då fick man en slant att linda in i papper och slänga ut till dom. Många hade också dassen ute på gården. På sommaeren luktade det pyton. Men vad gjorde det. Di hade kul ialla fall, och så månnga lekar vi hade. Det var lek jämt.
Skicka en kommentar