Är jag bitter? Missnöjd med hur det blev? Tänk så mycket jag velat göra, ingenting av det jag drömde om blev av, jo kanske en hel del. Fem underbara ungar, tolv egna och tre bonus barnbarn. Borde jag inte vara nöjd?
Har suttit och läst den ena bloggen efter den andra, även nya bloggar lite här och var, men ingenstans här i bloggvärlden kan jag läsa om misslyckanden och besvikelser som gett bitterheten ett ansikte. Det är fult att vara bitter, alla är så tappra, nöjda och glada över det dom har och har haft, oavsett hur deras liv gestaltat sig. Är jag ensam i hela bloggvärlden att vara en deprimerad bitterfitta så här på gamla dar? Håller på att bli en ganska osocial och tråkig typ.
Stugsittare med andra ord. Nu har jag gnällt färdigt för denna gång.
Ha det bra alla glada läsare! Kramis!
5 kommentarer:
Nix, du är inte ensam om att vilja spy galla över livet och dess avarter.
Men hur kul är det att läsa om det?
Eller hur många av oss vågar/vill/har lust att hänga ut oss själva och våra egna tillkortakommanden?
Tycker du är modig som gnäller av dig!
Kram
Tycker nog jag är ganska bitter ibland...
Nog gnäller jag till ibland i bloggen. Man har rätt att vara trött och less ibland. Fast allt vill man ju inte dela ut till allmänheten, om man säger så. Kram
Hej!! Och va kul att Du har blivit följare i min blogg!
Har precis börjat läsa här inne hos dej och hittar detta inlägget......
NEJ!!!! Du är INTE ensam om att vara "en deprimerad bitterfitta"...
Guuuud så skönt att bara få läsa om någon som VÅGAR erkänna att livet (trots underbara barn och Gubbar och hej å hå..)ibland kan bli bara "för mycket".
Att man inte orkar!
Jag blir din "stalker" NU!
Kram på Dej, och ta hand om Dej!
/Moj
Välkommen in till mej! Där gnälls det i parti och minut! Tycker själv det är sorglig läsning när jag ser tillbaka! Sorglig men sann! Kika in och läs mitt gnäll! Ha det!
Skicka en kommentar