Skrivtorka, huvudbry

Om ni tycker att det är skrivfattigt och fantasitorka i den här bloggen så har ni alldeles rätt. Jag har snöat in på novelltävlingen och tankarna är upp och ner. mest ner faktiskt.

Köpte boken Refuserad som jag läser i om och om igen med alla tips, råd och humoristiska inslag. En härlig bok som är både rolig och personlig. Men ack, ju mer jag läser desto mer sjunker mitt eget självförtroende... Förstår inte varför! Har ju redan många små berättelser, några som ni redan tagit del av, bla om min barndom med morfar, inte nog med skrivtorkan, har jag äntligen kommit igång, jaha då börjar det åska, bara att sluta.

Nog om detta! Jag tänker och grubblar vidare tills det är för sent vilket är vanligt när det gäller mig. då behöver jag inte våndas, eller?

Ha en riktigt glad midsommar!!!!

önskar Fegisen

Källaren och rädslan.

På sätt och vis var det härligt med rädslan som pirrade i magen och håren som reste sig i nacken. Det hände sig ett år att Vresen, som vi kallade honom, en gubbe som höll till där nere, drack öl och snarkade i någon av gångarna. Han vaknade en gång av vårat stoj, kravlade sig upp på vingliga ben, fick tag i Sam som skulle vara tuff och stod kvar lite för länge. Vresen skrek åt honom att han skulle slå ihjäl oss om vi fortsatte härja i källaren. Vi andra sprang allt vad vi orkade ut på gården igen. Sam kom ut han också men han var inte lika tuff då. Alltså, slut på källarleken för ett tag i alla fall.

Tänk vilka skitungar vi var då, he he kul att minnas.

Ha en bra helg alla mina följare.

Nationaldagen

Vi hade en härlig dag på Idrefjäll, blev också bjudna på en jättegod

lunch lagad över öppen eld. Därefter vandring på fjället där renarna

betade. en fantastisk utsikt. Snön låg kvar i skrevorna.
Stenarna är klädda med vackra mönster av lavor, som färgade

bergsidorna olivgröna, så vackert!
Här sitter vi med nybyggarna som vi besökte.
Renarna som inte sprang iväg!

Paviljongen, nu tar jag siesta.

Klar att inta i sommar! Här äter vi ibland.
Städad!
Min favorithörna.
Håll med om att det är svinbra, bättre än partytält som vi hade på 90- talet?

Jag är på G

Äntligen har jag fått lite energi så snart ska ogräset också bort, men i dag fick det räcka med krukodlingen. Sytt några galgöverdrag, skrivit på en annons som ska in lokalt, och allt annat dj......

tråkigt hushållsgöra. känner mig rätt nöjd ändå.

Ha det så bra.

Nyinkommet

Kepor 150kr, aftonväska 550kr, fantastiska hantverk som finns i få ex.

Brukare av datadrogen.

2009 startade jag min hemsida med hjälp av min son ( han sköter den fortfarande). Men samma år lär jag mig själv att fixa en blogg, många fel och frustrationer färdig att utnämna mig till totalt ointelligent. Alltså inte helt lätt kan jag säga. Ringde många gånger till min son om råd när datorn, förlåt, jag inte fattade hur jag skulle göra. Ofta sa han " men morsan du måste LÄSA eller prova och tryck allt står där" Okej trägen vinner, men många gånger har han fått fixa när min förmåga inte räckte för att komma tillbaka eller vidare. Samtidigt försöker jag arbeta ihop ett lager till gårdsbutiken.

2010 är energin fortfarande på topp symaskinen går varm, och nya ideér sprutar fram. Till och med trädgården fick sig en duvning. Hela året, vilken känsla av tillfredsställelse! Men mer vill ha mer, börjar läsa andra bloggar. På min gamla skolkompis inrådan, skulle jag leta efter Mångmamma så hon blev dörren ut i bloggvärlden. Blodad tand!!!??? Ja, ni förstår det blev en blogg till, jag är fast!

Nu har hela våren gått, snart är det Midsommar och i år växer trädgården igen Ogräs, Ogräs överallt. Alla måsten föll pladask hur kunde det bli så här?

Datorer var ju för mig (ett fördävligt gissel för ungarna ) med 1.or, 0.or, x, coder och en massa grekiska..... Det är ju 20år sedan. Min son övertalar mig alltså att skaffa en laptop så nu sitter jag här och får inget annat gjort, ibland. Måste skärpa mig innan jag får en sittmage och ett respass av patron....

Kram alla följare som orkar läsa mina inlägg.

Flera minnen.

Flera barnfamiljer bodde i vårat hus, de flesta av barnen var killar men det spelade ingen roll för mig, lekte lika gärna med dom. Tommy var yngst, Sam var äldst och Olle lika gammal som jag. Vi fyra hittade alltid på lekar som hörde till de olovliga och spännande.

Att springa i källaren och gömma sig för de vuxna som skulle hämta koks eller ved var så spännande att det pirrade i hela kroppen. Vi skrapade knackade eller tisslade och trodde att vi skulle skrämma dem.

Men för det mesta var det Tommy och jag som blev så rädda att vi började grina, då retades de andra pojkarna med oss eller tyckte att dom skulle skrämma oss i stället. Det hände en gång att Sam och Olle sprang in i en gång som var så mörk att vi inte ville följa med, där stog vi Tommy och jag, väntade men killarna kom inte så vi vände om och började gå mot källartrappan.

Strax innan man kommer fram fanns en gång till som gick åt annat håll, mörk den också (det fanns inte många lampor där nere, källaren var ju bara till för ved o koks) där två skränande figurer plötsligt dök upp. Gissa om vi blev rädda, skräcken satt i hela kroppen mest i magen. Vi skrek hysteriskt medans vi sprang trappan upp mot räddningen. Väl uppe på gården bestämde vi att det måste ha varit Sam o Olle, så vi började tokskratta i stället. Sam och Olle var besvikna när dom såg att vi skrattade, vi talade inte om hur rädda vi egentligen hade blivit.

Konstigt nog var vi med killarna ner i källaren ändå flera gånger.

Men det tar vi en annan gång.

Ha en skön kväll!