Mäta mätte mätt.

För ganska länge se`n skulle vi byta sängar.
Kommer ni ihåg dessa stora schabrak som var antingen svarta eller vita, klädda lite här och var med textil, hade inbygda lampor samt klockradio i de fasta sängborden. En hylla ovanför huvudänden var också vanligt. Allt i ett, vilken komfort !? Även vi föll för detta underverk av sovrumsmöbel. Den blev ändå inte särskilt långlivad hos oss, minns att jag brottades så förbannat med dammsugaren varje gång dammet lagrat sig under och bakom. Hur kan man bara köpa en sådan koloss? Allt i ett. Ja visst, allt damm i ett hopskruvat möblemang bestående av 2 hurtsar 1 jättesäng med hylla över. Lurviga sladdar ringlande bakom och under denna otympliga skapelse.
Så var det äntligen dags att byta till en något mindre variant, vi skulle samtidigt flytta vårt sovrum till övervåningen. Vi hittade en furusäng med en enkel träram, vi skulle ha en gemensam madrass (så romantiskt) obs 210x160 samt bäddmadrass i samma mått. Enklare att bädda, dessutom stog den på fyra ben hade lösa sängbord. Okej säng med alla tillbehör anlände, själva furustommen som kom i delar skruvade vi ihop utan bråk, och på nedervåningen stog sängbotten och väntade. Mannen och sonen började att lyfta upp sängbotten på högkant....
Plötsligt föreföll den enorm, skulle den verkligen gå att få upp i vårt trapphus??? Men eftersom jag är ganska smart hade jag faktiskt mätt höjd, bredd och vinkeln mellan tak och trapp, så sängen skulle bara få plats, det var jag säker på. Den var ganska tung så vi hjälptes åt alla tre. När vi tryckt, vinklat och prövat alla sätt, jag fick en blånagel, sonen arg som ett bi. Den äkta mannen var ganska sansad ändå, när han förklarade för mig att jag inte räknat med att trappan går uppåt och svänger. Ja ni fattar, jag mätte bara början på svängen. Okej, man kan visst aldrig bli för smart.
Som ni redan gissat var vi tvugna att byta till två separata bottnar, men den stora bäddmadrassen behöll vi, även ett stort gemensamt täcke. Det är sååå romantiskt. Det var då det, nu snarkar vi i var sitt rum. Tänk vad tiden går! Det svåraste då var nog att vara tvungen att erkänna mitt fatala misstag. Jag som var så smart och använde tumstocken.Typiskt!
Ha en skön kväll