Ja, som ni ser är jag trött på russinnunan som stirrar här i bloggen varje gång jag läser en kommentar. Så jag lägger in ett par fina bilder från sommaren 2000 (tror jag) Ett barnbarn började rida då, på min häst som inte längre finns. För ett år sen var jag tvungen att avliva honom, han blev 36år, och var världens bästa kompis. Barnet rider fortfarande och är jätteduktig, lillasyster på bilden hon rider också, duktig hon med. Ingen rädder för hästen här inte, när hon håller upp handen säger hon " nej kom inte hit jag tar ut honom"
Minnen värda att bevara.
Kramis.
1 kommentar:
Åh, vilka fina. :)
Skicka en kommentar